Paniiik.

I natt (nångång?) vaknade jag av en jävla smäll. Ja, det lät precis som när Wallander skjuter genom en glasruta (det har blivit mycket film på sistone..) Min puls nådde max på 0,2 sekunder och jag vill minnas att jag tänke "så, ja. Då var stunden kommen. Nu dör jag." Jag vågade liksom inte heller gå ut i vardagsrummet (lät som det kom därifrån..) så jag låg helt enkelt kvar i min säng, med täcket låångt upp över huvudet, och somnade tillslut igen.
I morse när jag vaknade hade jag glömt händelsen. Så jag blev väldigt förvånad när jag hittade min stora vas, som stod på bordet, liggades i mattan. Samt dekorationsstenar & ljummet vatten över heela golvet.
Tack då, kattj-vlar.

Hur var din morgon?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0