Det händer grejer i Kristianstad.

Ikväll hittade vi en (nästan?) medvetslös man på torget utanför Domus här i Kristianstad (ja, det heter fortf Domus här) Jag ringde 112 och möttes på andra sidan luren av en fruktansvärt otrevlig kvinna.

- Hur medvetslös är han?
- Hur andas han?
- Fråga om de vill ha en ambulans.

Den ena dumma frågan efter den andra. Tillslut lyckades en förpasserande få mannen i hyffsat upprätt läge, vilket jag också meddelade den otrevliga kvinnan.

- Jaja, men då klarar han sig nu. Hälsa de att de får återkomma om de behöver en ambulans.

Jag bara la på luren.
Uppgiven.
Vi följde sedan händelsen från ett närliggande café. Fler och fler samlades och mamma (-nyfiken) gick också dit. Då berättar ungdomarna som har samlats att de har ringt efter ambulans fem (!) gånger, men att de får ett lika otrevligt svar tillbaka som jag fick.

Efter nästan två timmar från det jag ringde kom så ääntligen en ambulans och en polisbil. Ska det behöva ta så långt tid? Mannen kunde ha varit död vid detta laget..

Jag förstår att ambulans och polis jobbar över stora områden, men jag förstår däremot INTE hur man kan vara så otrevlig som kvinnan var.


Sänder en stor bunke rosor till ungdomarna som snällt väntade tills ambulansen kom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0